Hallå alla trogna bloggläsare där hemma!
Jag har nu kommit fram till västsidan. Jag har det redan så sjukt bra, min familj kunde inte varit bättre. Inte en sekund utan skratt i bilen på väg hem.
Jag skall börja med att svara på de ordinarie frågorna som brukar komma när man landar! -"Ja, resan gick bra", eller gick den verkligen så bra då?
Jag gick upp vid 4 på morgonen efter att ha sovit 1 och en halv timma då mina bästa vänner inte gick hem förrän kl halv 3. Mina föräldrar följde med 30 meter ifrån passkontrollen och vinkade hejdå. På dom 30 metrarna han jag följande minut förlägga mig på både pass och boading card. När jag sedan kom till Frankfurt märkte jag att jag glömt mina papper för att komma in i USA, men dom lät mig gå efter att ha kollat igenom mitt handbagaget och haft mig på intervju. I Chicago sedan blev de lite mer problem, Tacka gud att jag hade 5 timmars väntetid på denna flygplats för jag kom till gaten 15 minuter innan planet lyfte.
På Chicago flygplats bemöts jag de första jag gör av den största, mörkaste mannen jag någonsin sett som tar in mig för en ytterligare en intervju. Jag får sitta i ett rum i 1 och en halv timma med personer som flytt över gränsen, precis som jag.. Slutligen när intervjun var klar ( by the way, grabben var klockren!) fick jag uppehållstillstånd i 30 dagar. Så gör jag ingenting nu så kommer jag hem igen om 30 dagar... mamma, bli inte för glad, jag skall skicka in mina papper!
Efter lite turbulens fick jag slutligen ut mitt bagage om säkert snurrat 130 varv på bandet, och jag beger mig till gaten.
Chicago är världens största flygplats, men jag visste inte att den kunde vara s stor. Jag fick åka tåg 3 hållplatser och springa (tyvärr själv) på banden säkert 1 km och åka hiss 3 gånger.
Resan tog 20 timmar allt som allt med väntetid. men jag sov 8 timmar av 8 och en halv på väg till Chicago, den halv timman öppnade jag brev från mina käraste, grät jag och åt. När jag kommer ut från flyget står familjen med en stor skylt "Welcome Josefine" och hoppar som studsbollar!
Väl ut som alla flygplatser kör vi åt fel håll, min mamma är så sugen på att prata och upptagen med att skratta att hon inte märker åt vilket håll hon kör förrän efter 1 och en halv timma. Första stoppet på vägen hem var självklart på en snabbmats restaurang.
USA när exakt som man tror, det är ingen idé att tro något annat.!!
När jag letar i mina kökslådor hittar jag inte kniv och gaffel, jag hittar kakor, muffins och donats i mängder. Kollar jag i kylskåpet hittar jag tårta, chokladmjölk och jordnöts smör. Min syster är nyttigast i familjen, hon äter äpplen, vilket är bra. men hon doppar dom i nutella och pinutbutter. Det sjukaste är att ingen i familjen är tjock! Jag kommer snart ta de priset insåg jag igår kväll!
Jag får helt enkelt hoppas på att vänner och familj gillar mig lika mycket även om jag inte går, utan rullar hem!
Jag har inte riktigt installerat mig ännu, men datorn är uppe, så jag anser att det nästan är klart! skolan börjar på måndag, ni får gärna komma med förslag på vad man skall säga fösta dagen i skolan!? Jag löser de, för Vendela tycker trotts allt att jag är chill tjej! hahahah!
Nu skall ut och storma Overland parks gator!
Peace out and lots of LÖÖÖV Jossan
